Start » Seminarier

Seminarier

Seminarier

Avstampet – Marknadsföring, IT, Sälj

Tid: 2000-04-06, kl 12.30 – 18.30
Plats: Haganäs
Uppdragsgivare: ALMI Dalarna, projekt Avstampet

Sammanfattning

Avstampet är ett kunskapsprojekt som riktar sig till företag som varit igång mellan 0-3 år. Projektet syftar till att ge deltagarna kunskaper som ger ökad tillväxt, ökad konkurrenskraft samt ekonomisk stabilitet. Tillvägagångssättet är individuella åtgärder som t ex konsultinsatser, bollplank, utbildningar och seminarier.

Syftet med utbildningsdagen den 6/4 var att avrunda projektet, som avslutas 000430, och ge deltagarna en möjlighet att träffas. Målet var att tillföra projektdeltagarna extra kunskaper inom Marknadsföring, IT och Försäljning.

På utvärderingens skala, 1 – 6 (där 6 är högsta betyg), var det 100% av deltagarna uppskattade den interaktiva seminarieformen, dvs att de själva måste vara aktiva (4-6). Och även 100% av deltagarna var nöjda med dagen som helhet (4-6).

Att omarbeta folktandvårdens verksamhetsplaner/marknadsplan till en ”populärutgåva”

Tid: 2000-04-13, kl 08.00 – 17.30
Plats: Storas konferensanläggning Berget i Falun
Uppdragsgivare: Folktandvården Dalarna
Målgrupp: Ledningsgrupp och klinikchefer inom Folktandvården
Antal deltagare: 50

Syfte

Syftet med dagen är att öka Folktandvårdens status och attraktionskraft för att behålla nuvarande kunder och medarbetare, samt underlätta vid rekrytering av både kunder och medarbetare.

Mål

Målet är att arbeta fram:

Ett underlag för en väl förankrad populärversion/utgåva av Folktandvårdens verksamhetsplan inklusive marknadsplan, framtagen av länets klinikchefer.
En grund för en gemensam ambitionsnivå i organisationen
Populärutgåvan ska innehålla:

En enkel och praktiskt genomförbar verksamhetsplan.
Hur klinikerna ska jobba utifrån verksamhetsplanen.
En gemensam bild av Folktandvården Dalarna, dvs de egenskaper man vill lyfta fram för att profilera sig.
Hur man på klinikerna ska kommunicera det med omvärlden

Den goda arbetsplatsen

Den goda arbetsplatsen

Webbreportage

En arbetsplats där medarbetarna trivs bidrar till företagens framgång.

Det är lätt att säga – svårare att förverkliga. Men det finns de som försökt och de som lyckats. Tre av dessa var inspiratörer på Tillväxtarenan ”Den goda arbetsplatsen” i Falun den 9 mars. Beledsagade av Hasse B Lindberg fick de i vanlig ordning väcka deltagarnas nyfikenhet innan gruppdiskussionerna tog vid. Och visst väckte det som Maria Bocande, Annika Tell och Johan Mellnäs hade att berätta rejäl nyfikenhet!

En av de viktigaste stunderna på en Tillväxtarena – minglingen. Här knyts många nya kontakter!

Innehållsförteckning

Medverkande
Sagt på diskussionerna
Hur upplevdes arenan?

Medverkande

inspiratör: Maria Bocande,
vibb-manager och konsult med rötterna i Tele 1 Europe är en av dem som ”gått i väggen”. För att komma tillbaka läste hon friskvård, stresshantering, mental träning mm. Hon kom att leda kurser i personlighetsutveckling mm.

– Hösten 96 startade en av mina bästa vänner Tele 1 Europé och erbjöd mig jobb som säljare. Jag anställdes som nr 6. Tre och ett halvt år senare hade vi 800 anställda i Norden!
– Det blev naturligtvis en häftig resa. Efter sjätte omorganisationen kände jag att jag inte stod ut. Plötsligt en dag fick man bara reda på att ”nu hör du till den här rutan i organisationskartan. Jag gick upp till min kompis och sa ”Nu tänker jag sluta. Och om du inte vill att jag skall göra det vill jag göra det här”.

Vad Maria ville göra – och vad hon genomförde – var att göra sig till ”vibb-manager”. En kanal mellan ledningen och de anställda. En person som har känselspröten ute och kan fånga upp signaler innan de leder till problem, och som också kan rycka in som oberoende observatör när det skurit sig. Marias roll är inte att vara för eller mot någon, utan att se och känna vad som händer.

– Uppgiften är inte att bara rapportera ”så här tycker och känner dom” till chefen, utan att också se till att något händer också. Egentligen är det ganska enkelt. Med små insatser i vardagen kan man få människor delaktiga och synliga.

– Det handlar också om att vara känslig för de mjuka, subtila värdena. Hur känns det när man kommer in på jobbet?

Maria Bocande arbetar med att fånga upp stämningar innan de blir problem

Maria Bocande mjukade upp deltagarna med japansk uppvärmning

inspiratör: Johan Mellnäs
är organisationsekonom på Alecta Hälsa och Välfärd. Han är marknadsansvarig för analysverktyget Sambandet som är till för att visa på just sambandet mellan bra arbetsmiljö, personalens hälsa och företagets lönsamhet. Även i Johans fall har de personliga erfarenheterna spelat in i hans engagemang.

– Jag jobbade tidigare i en annan stor koncern och höll koll på overheadkostnaderna. Det gick väl bra. Folk sa ”du blir nog ekonomichef snart”.

– 1991 hände något, förmodligen för att jag fick mitt första barn. Jobbet kändes inte rätt, fast omvärlden sa att jag hade världens bästa jobb. Samtidigt kändes det lite perverst. Vi kunde jaga 18 öres differens i driften och när jag kom till arbetsplatsen var det alldeles tyst, för folk satt djupt koncentrerade och byggde PC-modeller.

– Trettonhelgen skulle jag och chefen gå igenom bokslutet och då sa jag bara: ”Göran, jag vill sluta.” Han var känd som en riktig Macho-chef, men skötte det hela bra. Jag fick lättare arbetsuppgifter och kom så småningom igen, men händelsen hade verkligen ändrat mina värderingar.

Idag jobbar Johan alltså på Alecta Hälsa och Välfärd.
– Att vi finns till beror egentligen på att det inte funkar som det ska därute. Man tar inte hand om folk som vill tillbaka in i arbetslivet efter en sjukdomsperiod tillräckligt bra.

Johan stack också ut hakan.
– Vi har för mycket friskvårdstänkande ute i företagen. Friskvård är inget fel i och för sig. Men det är en satsning på dom som redan är frälsta, på dom som inte kommer att bli något problem.

Johan Mellnäs vill knyta arbetsmiljöinsatser till företagens resultat med analysverktyget Sambandet

inspiratör: Annika Tell
är VD för Freys Hotell i Stockholm och därmed chef över hotellen Freys och Lilla Rådmannen. Eller rättare sagt – hon VAR chef för hotellen. Hon är nämligen chefen som hade modet att avskaffa sig själv och bokstavligen platta till organisationen maximalt.

Annika, med rötterna i Karlstad, har en brokig bakgrund. Utlokaliserades till Stockholm för två år, men blev kvar. Tandsköterska i botten, har jobbat på sjukhus, kört Limousine (”jag som knappt hittade hem”) varit reseledare mm.

– Min chef ringde en dag och sa ”Annika, du måste hjälpa mig. Jag har köpt ett hotell…” Och på den vägen är det.

Efter 11 år kände Annika att något var fel. Hon som hade trycket på sig själv att alltid vara glad och duktig började tveka om hon skulle hålla på med det hon gjorde. Vändpunkten kom när hon läste boken Världens ovanligaste företag av brasilianaren Riccardo Semler.

– Han gav bort hela företaget till sin personal. Jag beslutade mig för att göra samma sak. Jag kallade till ett möte, det magiska datumet 19/9 1999 och sa till personalen. Jag har läst den här boken. Jag vill göra likadant. ”Hur ska det gå till” frågade dom. ”Vet inte” svarade jag.

– Tidigare hade vi tre chefer i ledningsgruppen suttit på våra måndagsmöten och sprutat idéer som vi sedan gick ut och prackade på personalen. Personalen blev ”görare”. Och det bidrog till att sprida skitsnacket också. ”Så där går det väl inte att göra”. Idag är dom kreatörer.

Annika Tell är chefen som gav bort driften av sitt företag till sina anställda.

Annika är kvar som VD och inspiratör. Men hon lägger sig inte i driften. Hon ger personalen råd när de ber om det. Men det är de som bestämmer. I fortsättningen kommer man även att sätta sina egna löner.
– Idag får jag arbetsuppgifterna av dem.

– För en tid sedan kom en av tjejerna in och sa ”Annika. Det vore nog bra om du inte var med på alla möten…” Gud vad lycklig jag blev! Samtidigt som jag kände ett litet styng. Det var ju så väldigt kul att vara med! Men jag har lätt att ta utrymme och jag har fått bita mig i tungan många gånger för att inte bli ”chef” igen. Allt måste få ta sin tid.

Tre förutsättningar satte man upp för att lyckas med projektet. Alla måste vara med på tåget. Alla måste följa de gemensamt uppsatta spelreglerna. Alla beslut fattas i konsensus. Av de fjorton anställda var det en som sade upp sig. Hon ville vara chef och ha chefer.
– Men det var också ett moget beslut. Det är inget fel i att känna så.

Det har givetvis inte varit någon lätt resa. Men det har gått. Och det har gått bra ekonomiskt. Hotellen visar en god vinst, som också kommit personalen till godo.
– Man kan naturligtvis inte bara lämna över driften och sedan kliva av helt och hållet själv över en natt. Men jag slutade ge svaren och började istället fråga personalen hur de ville göra. Det handlar om att få fram all den kunskap som finns inom dem. Jag klev successivt av från de roller där jag kände att jag hämmade dem.
– Jag visste att jag kunde lita på dem och jag stod verkligen för det. Det var inget jag bara sa. Därför har det fungerat.

– Idag är det jag som får arbetsuppgifterna av personalen.

Sagt på diskussionerna

– Vad som hände när personalen fick ta över var bland annat att man kom på att man faktiskt kunde be om hjälp när högarna växte på skrivbordet.
Annika Tell om ”att vara duktig”

– Det vore intressant att testa Freys modellen i industrimiljö. Där finns det säkert en del som inte vill ”förverkliga sig själva” genom jobbet, utan gör det på andra sätt.
Björn Axelsson IUC

– Jag har tagit mig stora friheter. Jag har skickat hem folk och uppmanat dem att sjukskriva sig tills de vilat upp sig så att vi kan ta tag i problemen.
Maria Bocande om vikten av mandat från ledningen.

– Man måste följa upp alla signaler och förändringarna måste synas i vardan. Det är bara då de räknas.
Maria Bocande

– När vi inte mår bra tar andra saker över sunda förnuftet. Man blir en jäkla fåntratt helt enkelt.

– Vi måste börja prata om att vi är friska och trivs på jobbet också.

Björn Jansson från Dalarna var en av dem som lät sig inspireras på Tillväxtarenan.

– Vad ger chefen för signaler? Man säger åt personalen ”stäng av mobiltelefonen när du är ledig”, men själv är han tillgänglig 24 timmar om dygnet.

– Alla chefer behöver en mentor, en coach. Någon att lufta det som är besvärligt med innan man pratar med de inblandade personerna.
Maria Bocande

– Lär dig tala klarspråk, säg vad du menar utan att trampa på någon.

– Mogna ledare upptäcker saker i tid.

– Ni sitter egentligen på svaren på alla frågor. Det är bara lite skräp i vägen. Får man bort det kan svaren komma av sig själv.
Maria Bocande

– Lönen blir viktig om man inte känner sig uppskattad
Johan Mellnäs

– Att vi har fler val i tillvaron idag är ytterligare en stressfaktor.

Martin från Dalarna funderar på de nya infallsvinklarna på den goda arbetsplatsen.

– Jag har varit brandman. Dvs Fantomen och Stålmannen och jag trodde jag jobbade på en perfekt arbetsplats. Men så småningom insåg jag att ingen brandman gick i pension. De fick problem, slutade i förtid allihop. Gudskelov har man kommit bra mycket längre sedan jag jobbade där.
Hasse B Lindberg.

– Jag slutade som brandman för att jag kände att jag fick för lite utrymme, eftersom jag hade en för liten chef. Jag har alltid varit entreprenör, men fick inget gehör för mina idéer. Till slut blev jag en förfärlig person. Jag brukade testa genom att komma till jobbet och sjunga och då var folk glada hela dagen. Nästa dag kunde jag komma och vara sur och skälla på dom där jävla cheferna och sedan var alla nere hela dan.
Hasse B Lindberg.

– Det viktiga med arenan är att det är ni som sätter dagordningen – inte inspiratörerna. De har fått i uppgift att inte förbereda sig. Gör de det vet de ju vad som skall hända och då styr de dagen..
Katarina von Seth, Tillväxtarenan

Hasse B Lindberg konstaterar att förväntningarna på dagen gått i uppfyllelse.

Hur upplevdes arenan?

De flesta deltagarna hade inte varit med om en Tillväxtarena tidigare. Inledningsvis fick de kort beskriva förväntningarna på dagen. ”Inspiration”, ”Hur fungerar Tillväxtarenan” och ”Nya insikter” blev de tre huvudförväntningarna. När det var dags att summera dagen konstaterade man att förväntningarna var uppfyllda till 100%.

Utvärderingen visade också att 100% gav överbetyg på Tillväxtarenans seminarieform.

Även för inspiratörerna var formen ny. De hade egentligen bara fått en instruktion före arenan: Förbered dig INTE. Hur upplevde de dagen?

– Jag vet inte om det blev riktigt som det var tänkt, sade Annika Tell. Jag kan ju prata på i 190 om det här och vill ju ge bort så mycket av mina erfarenheter. Men jag fick jättebra frågor och det var ett underbart sätt att mötas på. Jag lär mig ju också oerhört mycket på det här sättet.

Åsa Westman från Orsa tryckeri byter erfarenheter med Stefan Psajd.

– Det blev helt annorlunda diskussioner i de två grupperna jag träffade, konstaterar Maria Bocande. I första gruppen var frågorna mer konkreta. Hur gör man, Vad fungerar. I den andra gruppen var diskussionen mer generell. Det var mycket spännande, för det betyder att jag också måste använda alla mina kunskaper.

– Dagen har varit mycket lärorik. Vi hade också väldigt olika diskussioner i de två grupperna.

– Vad jag lärt mig är att tystanden inte är någon fara. Man behöver inte prata själv hela tiden. Det vore mycket intressant att hålla kontakten med deltagarna i fortsättningen. Hur går det? Vad hände sedan?

Seminarier